Dricksvattentäkt Ålevatten

Detta inlägg är skrivet av Gösta Bring och publicerades i Vaket nummer ett 2007.

Vattensituationen är besvärlig för de flesta kommuner ut efter Västkusten. En permanent långsiktig lösning skulle kunna vara att ta vatten från Vänern. En sådan lösning måste av kostnadsskäl genomföras regionalt och skulle säkerligen ta mer än fem år att genomföra. Det kortsiktiga behovet av vatten är stort för både Stenungsund och Tjörn. Det är svårt att finna en rimlig lösning som kan genomföras på kort tid.

Vad innebär regleringen av Ålevatten för Anråsåns vattensystem? Den direkta påverkan gäller framför allt Rördalsån, som är ett tillflöde till Anråsån. En betydande del av flödet i Anråsån kommer från Ålevatten via Rördalsån. En svagt underbyggd vattendom baserad på gammal hävd finns från början av 1900-talet och tillåter en variation av Ålevatten på 1,0 meter och för Håltesjön 0,8 meter. Håltesjön ligger alldeles ovanför Ålevatten. Kommunen avser att endast reglera Ålevatten. Det beräknade uttaget av dricksvatten motsvarar 10–15 % av tillrinningsområdets totala tillförda vattenmängd. För att möta behovet av dricksvatten och en minimitappning på 80 liter per sekund behövs grovt räknat 400’000 m3 per månad, i genomsnitt. Ytan på Ålevatten är 0,6 km2 och med tillåten dämning på 1 meter ger det ett regleringsmagasin på ca 600’000 m3. Detta innebär att lagringskapaciteten motsvarar en och en halv månads förbrukning. Om de senaste årens klimatmönster fortsätter kommer det att under vissa tider uppstå brist på vatten. Risken för brist är störst under sommaren när förbrukningen också peakar. Om avrinningen fluktuerar kraftigt, vilket är det normala, uppstår problem. En på/av-reglering vid högsta dämningsnivå ger större påverkan än en lugnare avtappning. Vad kommer att prioriteras - dricksvattenförsörjningen eller minimitappningen? Hur kommer regleringen att ske?

Problemen kommer i första hand att uppstå i Rördalsån och kanske möjligen också i Anråsån. Anråsån med biflöden är ett av de mest produktiva områdena för havsöring i Bohuslän. Ån har en laxstam som ännu ej är angripen av Gyro.

Den ökade minimitappning som föreslås är givetvis gynnsam för fiskbestånden, men de längre perioderna med minimiflöde som måste uppstå är negativ. Risken för att nollflöde av misstag skulle kunna uppstå kommer också att finnas. För öringen och laxens del kan lekvandringen och smoltens utvandring försvåras genom lägre flöden under de tider som fisken vandrar. Nollflöden med torrlagda bottnar kan slå ut hela beståndet i Rördalsån av havsöring och lax såväl som flodpärlmusslor.

Sammanfattningsvis kan följande problem uppstå i vid låga vattennivåer:

1. Svårigheter för lax och öring att stiga vid fallet i Anråsåns mynning. Fisken blir stående nedanför fallet i stora mängder där de riskerar att dra på sig sjukdomar.
   
2. Smolten hindras att vandra ut vid rätt tidpunkt under våren och blir därför offer för gäddor och andra rovfiskar.
   
3. Laxen som i huvudsak leker i Rördalsån kommer att missgynnas om strömhastigheten minskar.
   
4. Långa tider av minimitappning leder till högre vattentemperaturer och sämre syresättning.
   
5. Torrläggning av lekbottnar och strandzoner leder till utslagning av såväl rom som yngel och är helt förödande för flodpärlmusslan.
   
6. Om nollflöde uppstår på grund av misstag slås hela generationer av fisk ut. Den så kallade mänskliga faktorn kan få oöverstigliga konsekvenser vid vattenreglering här.

Gösta

Vaket nummer ett 2007

Hej på er, alla gamla och nya klubbmedlemmar.

När detta skrivs har vi haft vårt första styrelsemöte och jag har fått svinga fiskeklubban för första gången. Någon närmare presentation av mig behöver jag inte skriva här för någon vecka efter årsmötet ringde Robert Etander mig och gjorde en intervju, Tio frågor, som kan läsas lite längre fram i tidningen.

När jag nu har fått äran att hålla i pennan för denna sida vill jag passa på att tacka avgående ordföranden Gösta Bring samt avgående styrelseledamot Kåre Trengereid för deras eminenta och engagerande arbete i styrelsen.

Mitt och styrelsens arbete framöver kommer att vara mycket inriktat på att ge de olika sektionerna som bildats det stöd som behövs för att de skall kunna förvalta vår klubbs olika intressen.

Sjöarna behöver hela tiden ses över beträffande fiskisättning, avelsfiske, bevakning, ta hand om båtarna, samla skräp och allt annat som dyker upp på dagordningen. Där ligger ett stort arbete som aldrig får avstanna om vi skall ha den standard som vi har i nuläget och det behövs man- och kvinnotimmar från alla i klubben. Det är så lätt att plocka med sitt eget och kvarglömt skräp med sig hem. Att ösa båtarna om det behövs hör till allas ansvar inte bara sjö­intendentens.

Ungdomssektionen har börjat att ta form men vi behöver er ungdomars hjälp att utforma aktiviteter som ni är intresserade av. Ring eller maila till mig eller vår ledare för ungdomssektionen, så vi vet vad som skulle passa just dig. Det kan vara allt från flugbindning till fiskeresor eller bara att träffas nere i klubblokalen för att titta på en bra fiskefilm och snacka lite fiske.

Redaktionen för denna tidning behöver hela tiden nya uppslag och artiklar från oss alla. De som håller på med tidningen gör ett hästjobb och behöver all uppbackning de kan få om vi skall kunna hålla tidningen igång.

Vid Lysevattnet skall ett vindskyddsprojekt påbörjas så att vi har någonstans att samlas när fisken inte hugger. För att genomföra detta behöver mycket svett transpireras så där är ett bra ställe att bli av med några kilo kropp och samtidigt få ett fint ställe att äta upp sig på när det är klart. Platschef för detta är Kalle Lockner och han tar välvilligt emot allas vår hjälp. Hör av er till Kalle för mer information om tider för byggnationen.

Det är nu klubben behöver den kompetens som finns hos alla medlemmar (förra året var vi 338 stycken !) för att driva sektioner och klubbarbetet framåt.

Sharp Hooks

Krister