Vaket nummer ett 2006

Vad gäller det nyligen framlagda förslaget, att alla som fiskar och är över 18 år skall betala en årlig avgift på 200 kronor, känner jag mig som pastor Jansson. Å ena sidan... å andrasidan.

Meningen är att de insamlade pengarna skall gå till fiskevård. Bra, fiskevården i vårt land behöver varenda sekin som samlas in. Enligt SCB fiskar mellan två och tre millioner av Sveriges befolkning någon gång per år. Detta innebär att fiskevården årligen skulle få in ett antal hundra millioner. Om detta inträffar i verkligheten skulle finansieringen av fiskevårdande åtgärder vara löst för all framtid. Tyvärr dyker tre frågor omedelbart upp som gör mig tveksam. 1. Hur många kommer att lösa avgiften? 2. Hur skall den administreras? 3. Vem skall bestämma över pengarna?

De som har fiske som huvudsaklig hobby betalar nog gärna 200 kronor till fiskevård, om pengarna går till rätt ändamål. Jag tvivlar på att de som endast metar abborre med barnen några gånger per år är villiga att betala denna summa. OK säger utredningen då, låt de som endast fiskar en vecka per år få en reducerad avgift till 80 kronor. Inkluderat postens avgifter börjar det bli dyrt att fiska. Det värsta som kunde hända är att de 3 millioner i SCB: s enkät som uppgett att de fiskar någon gång per år reduceras till kanske 500 000. Det har plötsligtblivit för komplicerat att ta ut metspöet och meta mört under semestern. Avgiften har minskat svenska folkets intresse för fiske. Man har skjutit sig själv i foten.

Hur skall verksamheten organiseras? Hur mycket personal behövs det för att registrera inbetalningarna, sköta registren och förvalta pengarna? Vem skall kolla att alla betalt fiskevårdsavgiften? Och ännu värre, vem skall kolla att du endast fiskar en vecka per år? Vad kostar allt detta och hur mycket blir kvar till fiskevård? Om de influtna pengarna äts upp av en tung och dyr administration bör fiskevårdsavgiften aldrig genomföras.

Så till den allra viktigaste frågan. Vem skall bestämma över pengarna och hur skall de fördelas? Det finns alldeles säkert många som känner sig manade att ta hand om pengarna. Många intressegrupper tycker nog att de är mest lämpliga att spenderade inkomna medlen. Jag tycker personligen att användningen av pengarna skall styras av dem som betalar. Sveriges sportfiskare bör som huvudsakliga finansiärer av en eventuell fiskevårdsfond också ha den avgörande beslutanderätten. Jag menar absolut inte att sportfiskarna ensamma skall styra fonden. Såväl yrkesfiskare, fiskerättsägare som andra intressenter kan och bör ingå i en fondstyrelse. Pengarna skall i sin helhet gå till fiskevård, forskning, information till allmänheten och övervakning. De får under inga omständigheter läggas i politikernas händer för att ingå i den stora konkursen.

Nog gnällt för i dag.

Gösta