Dragrodd

Detta inlägg är skrivet av Anders Blom och publicerades i Vaket nummer två 2006.

Med anledning av debattartikel i Vaket nr 2, 2005 har jag satt ihop följande inlägg och funderingar. I artikeln står det att skadad fisk bör sättas tillbaka för att bli näring åt andra fiskar och insekter. I informationsmaterialet från klubben som jag som nybliven medlem fick för något år sedan stod det tydligt att det inte är någon idé att återutsätta fisk som är skadad och blöder. Detsamma har jag hört från en styrelsemedlem som även förklarade att skadad/blödande fisk skall tas upp eftersom sådan fisk lättare angrips av sjukdomar som sedan kan sprida sig till den friska fisken. Vad gäller och hur skall vi göra?

I artikeln anges förslag på nya fångstmått, 40 cm för regnbåge och 45 för öring. Detta skall jämföras med dagens rekommenderade mått på 40 cm (tidigare 35 cm) för fångstfärdig fisk. Ökar man måttet för ”fångstfärdig” fisk så kommer också snittvikten på fisken i sjön att öka. Så länge man inte tillför mat till en sjö så kan den naturligt producerade mängden fiskmat (larver, sländor etc) i sjön bara föda en viss biomassa fisk, dvs höjer man fiskens vikt kommer antalet fiskar att minska och vice versa. En höjning av minimimåttet enligt förslag i artikeln kommer således att medföra färre antal fiskar i Lysevattnet, färre men större fiskar kommer att fångas. Det blir således en fråga för klubbens medlemmar vilken typ av fiske vi vill ha, napp ofta av lite mindre fiskar eller färre napp men av större fisk. Klubben kanske skall dela upp sjöarna så att man i två sjöar satsar på större men färre fiskar och att man i de två andra har lite mindre men fler fiskar. Jag har många gånger funderat vad som får medlemmarna att fiska i klubbens respektive vatten, få eller många napp, små eller stora fiskar, eller fiskar de möjligen av helt andra orsaker. Själv brukar jag fiska i klubbens sjöar för att det är så fantastiskt vacker natur runt dem! Detta leder ofelbart in på nästa del av artikeln – trolling.

Trolling, vad är det? När jag var liten kallades det ”ro drag”, nu skulle jag vilja säga ”ro med fluga”, det jag sysslar med. Trolling är för mig något som bedrivs med många spön samtidigt, paravaner och djupriggar. I artikeln anges att en mycket stor del av fisken fångas genom ”trolling”, och att detta därigenom skulle vara ett problem för fiskbeståndet. Jag vill hävda att det är antalet upptagna fiskar som reglerar beståndet, och inte sättet de fångas på! Själv sitter jag i princip enbart och bedriver ”trolling”. Detta har fram för allt två orsaker:

- Den ena är att jag ofta har barnen med, som jag försöker få upp ett fiskeintresse hos. Trots sin ålder, 8 och 10, binder de flugor som i kvalitet och finish i vissa fall överstiger de som går att köpa i affärer. Det är inte rimligt att släppa lösa barn i egen båt med flugfiskespön och det är inte heller roligt att vara i samma båt som dem när de vispar med flugspöna. ”Trollingfisket” är således deras möjlighet att fiska med fluga. Dessutom gör det ju att vi kan sitta och prata och filosofera samtidigt som vi fiskar tillsammans, ibland upp till sex personer i en båt, ofta med två spön ute.

– Den andra orsaken till att jag huvudsakligen bedriver trollingfiske är att det är bland det mest avkopplande som finns, att sakta glida fram över en sjö i roddbåt, stressa av, njuta av naturen, vänta på ett napp … … vilket åtminstone jag brukar få göra ganska ofta och länge. I artikeln talas det om fisket som en sport och trolling som något annat. Förvisso heter det sportfiske, men mitt fiske bedriver jag för att koppla av och må bra, oavsett om jag metar, flugfiskar eller” trollar”. Enligt mina egna iakttagelser vid sjön och i fångstjournalen är det ofta några få mycket skickliga fiskare som står för huvuddelen av fångsten. Ofta ser man att dessa tar upp någon fisk och sätter tillbaka resten, men ibland häpnar man när man ser att någon av dessa ”mästare” plockat upp fler fiskar på ett par turer än vad jag gör på ett år med min ”trolling”, eller ”ro med fluga” som jag själv brukar säga.

Jag tycker att föreslagna minimimått för fisk att ta upp, 40 cm för regnbågen och 45 cm för öringen, låter som en rimlig nivå för Lysevattnet, fast vi måste nog fundera vad vi vill med våra fiskesjöar. Jag tycker att en fångstkvot på max två upptagna fiskar per dag och kort skall införas (dagens vädjan om naturmedvetande och kamratanda verkar inte fungera). Någon restriktion på ”trolling” skall inte finnas, med motiv enligt ovan.

Och några andra funderingar inför kommande vintersäsong, när jag ändå är i farten … I fiskereglerna står inget om mete med andra beten än mask … vad gäller? Vad gäller vid pimpelfiske, mask, maggot, räka etc? Jag har vid fråga till styrelsen tidigare fått svaret ”att lyckas du bara fånga fisk så är det bra”. Jag tror det är bra att skriva ner lite regler, eller rekommendationer även för pimpelfisket. Hur gör man förresten med återsättning vid pimpelfiske? Klarar fiskens ögon kylan om man sätter tillbaka dem?

Och några förmaningar, från en vanlig klubbmedlem…
När jag lånar någon båt tittar jag även till de andra, öser dem, förtöjer dem rätt etc. Jag brukar också ta med en plastpåse hemifrån för att samla ihop det skräp jag hittar i båtarna och vid båtplatserna. Det vore trevligt om fler gjorde detsamma. Som det varit i år så har det varit lite si och så med medlemmarnas vilja att frivilligt hjälpa till.

Vi ses på isen!

Anders